VI KANSKE SER DET FINNS EN CHANS

Här var det dött. Men idag är jag irriterad, på mig själv. Den där jävla pressen, pressar sönder mig själv. Måste prestera, vara bäst på allt, klara skolan med minst C i alla ämnen. För höga krav, tycker jag stressar ihjäl mig även fast jag inte gör ett skit, lägger allt åt sidan och tar itu med det senare, något tar emot. Kan inte sätta fingret på vad, brist på motivation och framtidsplaner antar jag. Val. 17 år och måste snart bestämma mig vad jag vill göra med resten av mitt liv, vafan då för? Låt mig leva i nuet, jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv, hur kan man veta det nu? Det får komma med tiden, har tillräckligt mycket i huvudet, hinner inte med. Jo det är klart jag hinner med, måste bara inse att jag kan. Två och ett halvt jävla år kvar, klart jag klarar det här.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0