THE FIRE BURNING DOWN OUR BRIDGES

Idag har min kropp inte riktigt hängt med som den ska. Slutade tolv, gick och fikade och pluggade lite på stålboms med Ida. Sen följde jag med henne till doktorn som jag hade lovat, som stöd och handhållare, kan ju säga att jag inte är den första ni ska fråga när ni vill ha ett sånt stöd. Blod, knivar. Inte min grej, långt ifrån. Men tänkte att det kanske hade gått över, det hade det tydligen inte. I början gick det bra, tyckte inte ens det var äckligt att stå jämte att kolla på. Men känner sen att kallsvettet sakta kommer smygande över hela kroppen, synen och hörslen börjar långsamt att tonas ut. Dom frågar hur jag mår och jag nekar det såklart, ska alltid spela helcool, är inte alltid det. Är en jävla mes rent ut sagt när det gäller blod. Erkänner till slut att jag känner mig lite yr och att jag nog tappat hörslen. Och vips ligger jag där på golvet som en halvdöd torsk, börjar sakta höra Idas gapflabb igen och jag kan säga att jag också skrattade ganska gött åt det sen. Mesen är det helt tillåtet att kalla mig idag! Kom iallafall nyss hem från en heltrevlig middag med jobbet, har nog världens bästa arbetskamrater. Sweet dreams
 
innan olyckan, du är allt för bra vännen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0